positivitism på riktigt

Vaknar på morgon i relativt gott mod. Ribban av positivitism växer sig starkare tillsammans med morgonciggen. Morgon tet (som har fått ersätta morgonkaffet då jag börjar inse att det faktist är sant att jag uvecklar ångest attacker av för mycket koffein) späder på lugnet över att dagen kommer bli hyffsat lyckad.
Dom små tum-nagel sketcherna kluddras i mitt block tillsammans med Ellen-show och positiviteten sprudlar över mig.
Nästa morgoncigg- som bör mer kallas efter-frukost-cigg (lika viktig som den första) drar mina tankar in mot skuggorna.
Här är jag. Jag är här.
Tänker hjärnan när jag suger ner gifter i lungorna.
Jag ser inte en enda människa.
Inser jag.
Och regnet har gjort luften kall som satan. (ja det bryr jag mig iförsig inte så mycket om)
Men tomheten och tystanden gör mig depremerad.
Tre år.
Tre år ska jag typ stanna här.
Inget att göra förutom att plugga, fjortis-supa och se på TV.
Inget att fota.
Inget att inspirera av.
Det är tomt och det är tyst.
Men trots denna tystand som omsluter min värld vägrar jag välkommna negativiteten.
Idag ska jag inte vara negativ.
Idag ska jag fan i mig drunkna i positivitism. (även om det är ett 'riktigt' ord eller inte)

black and green

Det är tuff skit.

Det gör mig Black of anger.

Green of envy.

Black and green.

Green and black.

den vita vågen

joho för det är det. en våg. 

- det ser mest ut som en vit yta med lite missfärgningar i hörnen. 

- jo men det är en våg serru. 

det är det. 

den vita vågen. 

glaset är halv-tomt

något är fel med idag. 

Idag funkar inte. 

Inte som jag vill att den ska göra. 

Vaknar för sent. Reagerar för sent. 

Gör fel, säger fel, tänker fel.

Något är fel med idag. 

Kan inte sammla mig. 

Kan inte få till dom positiva tankarna. 

Min I-pods ena hörlur är trasig. 

Så är min I-pod halv trasig eller halv-hel? 

ex-ex-ex

varför blir jag fortfarande irriterad på vad mitt ex gör? Varför kan jag bli plötsligt kärlekskrank på "ex" under en msn-konversation och känna att jag minns varenda doft,varenda kram, varenda kyss och varenda glädjerus? Varför irriterar det mig när han slingrar sig runt frågor jag skulle ha ställt till vem som helst? Varför stör det mig att han gör saker nu som han vägrade göra när vi var ihop?

För att jag antagligen trodde att jag lämnade han i Göteborg där han alltid sa att han trivdes så bra. Ett göteborg han aldrig vill lämna. 

Förens jag drog därifrån. 

Då var världen plötsligt stor och till för att utforskas. 

Varför stör det mig att han nu påstår att han ska åka till samma långt-bort-land som jag befinner mig i? 

Jag går och lägger mig med nattens mörker och en halfungernade I-pod och tänker. 

Tänker på exet som vägrade göra så mycket när det var vi två. 

Tänker lite till..

På vad han var för person. Vad han gillade, vad han gjorde, hur han betedde sig. 

Så slår det mig...

Han är ju fortfarnade samma person. 

Även om han nu bestämmt sig för att flyta utanför Göteborgs gränser, så är han fortfarande han. 

Och det var något som passade mig då, för länge sen i början av ett avlägset förhållande. 

Men det är inget jag vill ha nu. 

Varken i göteborg eller Australien. 

Så irriterad?

Not so much...

fyllo

- do you want some wine

- nooo thank you... it's fine

- are you sure...? it's really good!!

-......

-.... ok then, just one glass...

one hour later..... one glass my ass...

three hours later... Good Night

Sju VS ett

stormen har lagt sig. I alla fall den utanför fönstret. Den innanför mitt skinn är mer tveksam. En två, tre, fyra, fem, sex, sju uppgifter och två veckor kvar till självaste skollovet. Lite malande är känslan över att jag ger upp en uppsatts. Skiter i den helt enkelt. Bara för att jag vet att det ändå inte kommer ta mig i mål. Energi och framför allt tid måste läggas på det andra. Sju VS ett. Jag måste välja sju. Det går inte annars. Det bara går inte. 

same shit different name

21.21... exakt. 

21.25... har fortfarande inte kommit på vad det var jag trodde att jag ville skriva när jag loggade in här. 

Tydligen var det något som behövdes bli sagt. 

21.26.. Inget vettigt kommer. 

Mina ögon börjar bli tunga. 

Det är kväll i Australien. 

Det är mitt på dagen i sverige. 

I Sverige är det sommar. 

Så mycket sommar som det nu blir i sverige i Maj. 

Här är det vinter. 

Så mycket vinter det nu blir i Australien i Maj. 

Kanske har vi samma temperatur just nu. 

Samma temperatur men olika årstider. 

I teorin är det så. 

I praktiken oxå. 

Men i ett 20 grader varmt Australien går jag runt i stickad tröja, långa byxor och helst strumpor.

I ett 20 grader Sverige går jag runt i linne medan strumporna göms i en vintergarderob. 

Samma temperatur men olika årstider. 

Same same but different. 

08:43

Söndag.

Jag vaknar innan väckarklockan.

Fönstret är stängt men den dåliga isoleringen släpper in blåsten.

Jag kryper ihop under under täcket i jakt på värme.

Mina drömmar har gett mig känslor av obehag.

Jag placerar den enda hela hörluren i mitt vänsteröra och sätter på I-poden.

Missy Higgins sjunger sina ord, jag blundar och föreställer mig en filt av bra känslor omsvepa min oroliga kropp.

-I don't know what I'v done, or if I like what I begun-

Det är en storm utanför mitt fönster.

Det är en storm innanför min hud.