och inget var som det en gång varit

I bland gillar jag att minnas kärleken. Ibland vill jag helst glömma den.

Glömma den kärleken som åt upp mig,

eller den kärlek som inte åt mig alls.

I bland vill jag bara minnas närheten som rörde vid allt underbart.

Somliga dagar kan jag till och med sakna bråken.

Dom bråken som krävde tårar.

Dom bråken som gjorde ärr i kroppen

och på väggarna.

I bland kan jag känna att jag hellre tar bråken än ensamheten.

Somliga dagar längtar jag så att det gör ont.

Andra dagar reser jag mig ur sängen och låter tiden passera
utan en endaste känsla.

Somliga nätter somnar jag utan att ha ifrågasatt någonting.